Torsdag 3/2 2011 (England del 1)

Resan började omänskligt tidigt. Redan klockan två på natten ringde alarmet och det tog ett tag för mig att fatta att jag skulle upp, haha. Försökte somna om tills jag insåg att det fanns en anledning till att ha ett så tidigt alarm. Runt kvart i tre kom mamma och hämtade mig och hon hade en överraskning med sig; nämligen Amanda och Johanna som också ville vinka av mig haha. Bilresan till Köpenhamn tog ungefär två timmar, lite till. Vi var framme lite efter fem och då begav jag mig till terminal 3 med min 15kilospackning för att checka in.

Väntan på flygplatsen var sjuukt dryg och själva flygningen var fan inte så mycket bättre. Jag sov i typ en halvtimme och lyssnade på musik, och runt 9 engelsk tid var jag framme. Runt tjugo över tror jag att jag var ute i ankomsthallen och väntade på Anette och Johanna. En söt liten tant från Oxford började prata med mig och det var väl det enda roliga där. Nästan en timme senare kom segisarna i alla fall så efter ett toalettbesök tog vi oss till tunnelbanan som vi åkte med till Paddington Station där vi sen tog ett tåg till Oxford. (När jag skriver detta är jag för övrigt i luften utanför Amsterdam just nu på väg hem haha. Coolt att dom har såna kartor på skärmarna så man kan se exakt var man är!) Tågresorna var mest dryga, vi var så jävla trötta och hungriga och ville bara komma fram. Det positiva där var i alla fall att man fick sitta ner, för fy fan vilken pina det var sen! Vi gick igenom Oxford med all den feta packningen för att hitta någonstans att äta och jag tror inte ens jag behöver skriva vad jag tyckte om det. Alla känner mig så bra att dom kan tänka sig hur mitt humör var ändå, haha. Jag var dessutom galet varm så när vi var på Burger King och käkade packade jag om min väska för att få plats med jackan vilket Anette och Johanna tyckte var oerhört roligt, haha. Efter lite, lite shopping letade vi sen en taxi och åkte till hotellet.

Rummet var faktiskt riktigt fint och det första vi gjorde var typ att slänga oss i sängarna så trötta vi var. Vi lyssnade på lite We The Kings, taggade till och så innan vi bestämde oss för att leta upp en affär och köpa lite mat. Efter en lätt vägbeskrivning som vi krånglade till hittade vi i alla fall Spar där vi köpte nudlar, yoghurt, chips, läsk, ja ni vet, saker som är nödvändiga för överlevnad. På vägen tillbaka höll vi på att bli påkörda av en buss pga lite förvirring om vilken sida man skulle gå på i det jävla landet haha. Kvällens chock kom sen när vi satt på twitter och Anette tweetade Travis (sångaren i WTK) att han skulle ringa henne om han ville umgås eftersom han skrivit att han var i Oxford. Så sa vi typ: ”vad fan gör vi om han ringer?!” Och seriöst, typ fem sekunder senare ringde det. Så var det en jävla telefonförsäljare som skrämde livet ur oss!!!! :@ Johanna totalfreakade och typ låg på golvet och hyperventilerade och Anette kunde typ inte svara killen som ringde hahahaa. Fy fan vad hemskt det var! Efter mat och lite flum och en jävla massa Simpsons på tv blev det i alla fall läggdags typ klockan nio, och såååå skönt det var! Däckade direkt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0